Haagkonventionen och adoption: Vad den svenska lagen innebär för dig

När du läser om internationell adoption i Sverige dyker Haagkonventionen upp ständigt. Den är grunden för hela det internationella adoptionssystemet – och den förklarar varför processen ser ut som den gör, varför vissa länder är öppna och andra inte, och vad som händer juridiskt med ditt barn när ni kommer hem.

Vad Haagkonventionen är

1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner är ett internationellt fördrag som syftar till att förhindra barnhandel och säkerställa etiska internationella adoptioner.

Sverige har implementerat konventionen genom Lag (1997:191). MFoF (Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd) är utsedd som Sveriges centralmyndighet under konventionen.

Tre kärnprinciper

1. Barnets bästa är överordnat: Adoptioner ska primärt ske i barnets intresse, inte för att tillgodose vuxnas önskan om ett barn. Haagkonventionen understryker subsidiaritetsprincipen – nationell adoption ska alltid utredas innan internationell adoption är aktuell.

2. Samarbete mellan länder: Adoption kräver att bägge ländernas centralmyndigheter godkänt processen. Det finns ett formellt system av intyg och kommunikation – det är inte möjligt att "kringgå" det ena landets granskning.

3. Automatiskt erkännande: En adoption med ett Artikel 23-intyg erkänns som utgångspunkt i övriga konventionsstater. Det innebär att en adoption från Taiwan via Adoptionscentrum, när behörig myndighet har utfärdat ett Artikel 23-intyg, normalt inte kräver ett nytt domstolsförfarande i Sverige.

Varför Haagkonventionen begränsar alternativen

För adoptioner från länder som omfattas av Haagkonventionen gäller konventionens särskilda samarbets- och erkännanderegler. För andra länder krävs en separat prövning av vilka svenska regler som gäller. Det är en av förklaringarna till att listan av tillgängliga länder är kort.

Länder som inte är Haagmedlemmar och saknar avtal med Sverige kan du i praktiken inte adoptera från via de ordinarie organisationerna.

Enskild adoption: Undantaget

Det finns en möjlighet att adoptera internationellt utan att gå via Adoptionscentrum: den s.k. enskilda adoptionen. Den tillåts om:

• Du har en personlig, dokumenterad koppling till barnet (t.ex. ett syskonbarn i ett annat land)
• Ursprungslandets process uppfyller skyddskraven
• Du genomfört en godkänd medgivandeutredning i Sverige
• MFoF granskat och godkänt ärendet

Enskild adoption kräver fortfarande myndighetsgodkännande och är inte en genväg för de som vill undvika kön. Men den är ett reellt alternativ för familjer med faktiska personliga kopplingar till ett barn utomlands.

Haagkonventionens effekt på adoptionsvolymerna

En ofta missförstådd konsekvens av Haagkonventionen är att den bidragit till att minska antalet internationella adoptioner. Det är en medveten effekt.

Konventionen kräver att ursprungsländerna först söker inhemska lösningar. När länder som Kina, Korea och Colombia förbättrade sina sociala skyddssystem och ökade inhemsk adoption minskade antalet barn tillgängliga för internationell adoption. Haagkonventionen har alltså fungerat som avsett – men det innebär att alternativen för svenska adoptanter krympt dramatiskt.

SOU 2025:61: Haagkonventionen räcker inte

Adoptionskommissionens utredning från 2025 konstaterade att Haagkonventionens system bygger på "ömsesidig tillit" mellan centralmyndigheter – och att den tilliten i flera historiska fall var felplacerad. Länder certifierade adoptioner som byggde på barnhandel eller falsifierade dokument.

Kommissionen föreslog att Sverige bör gå längre än Haagkonventionen och i praktiken avveckla organisationsförmedlad internationell adoption. Diskussionen om detta är aktiv 2026.

Vad det betyder i praktiken för dig

Om du adopterar via Adoptionscentrum från ett Haagland idag:

• Processen ska följa konventionens krav
• Barnets adoption kan erkännas juridiskt i Sverige utan extra domstolsbeslut när ett Artikel 23-intyg finns
• Konventionen ger en gemensam kontroll- och erkännanderam, men ersätter inte kontroll av uppgifterna om barnet

Väljer du ett land som inte är Haagmedlem ökar riskerna och kraven på din egna due diligence.

Hur centralmyndigheterna kommunicerar

Processen under Haagkonventionen involverar ett formaliserat flöde av dokument och godkännanden mellan Sverige och ursprungslandet. I teorin är det ett transparent och spårbart system. I praktiken rör sig det långsamt.

Sverige: MFoF är centralmyndigheten. De godkänner adoptionsorganisationers auktorisation, hanterar förfrågningar om enskilda adoptioner och utfärdar intyg.

Ursprungslandet: Dess centralmyndighet (t.ex. CARA i Indien eller Taiwans behöriga centralmyndighet) bekräftar att barnet är lagligt tillgängligt för adoption och att processen följt konventionens krav.

Artikel 17-kravet: Adoption kan inte genomföras förrän bägge centralmyndigheterna godkänt att processen kan gå vidare. Det är ett momentant "stopp" i processen som väntar på grön signal från bägge håll.

Länder utanför Haagkonventionen

En del länder som historiskt skickade barn till Sverige är inte Haagmedlemmar, eller är det men implementerar konventionen bristfälligt. Det är en av förklaringarna till varför just dessa länders program stängts eller begränsats.

Att adoptera från ett land utanför Haagkonventionen – eller ett land vars implementering är osäker – innebär att du tar på dig en ökad risk. Adoptionen erkänns inte automatiskt i Sverige och kan kräva ett separat domstolsförfarande.

Vad Haagkonventionen inte skyddar mot

Haagkonventionen är ett system baserat på tillit mellan stater. Det förutsätter att ursprungslandets centralmyndighet hanterar sin del av processen korrekt.

Adoptionskommissionens utredning (SOU 2025:61) visade att denna tillit i ett antal historiska fall var felplacerad. Certifierade adoptioner visade sig bygga på falsifierade dokument och barnhandel. Haagkonventionen skyddar mot oseriösa privata aktörer – men det skyddar inte mot korruption inom ett lands egna myndigheter om den är systematisk nog.

Det innebär inte att systemet är osäkert i dag. Det innebär att det är ett system med begränsningar, och att du som sökande gör rätt i att ställa frågor om hur specifika program hanteras.

Ömsesidigt erkännande i hela Haagsfären

En praktisk konsekvens av Haagkonventionen är att ett Artikel 23-intyg är grunden för erkännande i andra konventionsstater. Om du adopterar ett barn från Taiwan och sedan flyttar till ett annat land bör du kontrollera hur destinationslandet tillämpar erkännandereglerna.

Det är en inte obetydlig trygghet i en globaliserad värld.

Vår Guide till Adoption i Sverige beskriver vilka länder som är aktiva Haagmedlemmar med program tillgängliga för Sverige, och vad enskild adoption kräver i praktiken.

Se fler guider för Sweden →